Information hittad på regeringens hemsida.
Sverige har en historisk koppling till DR Kongo inte minst genom de svenska missionärer som kom till landet redan i slutet av 1800-talet och genom generalsekreterare Dag Hammarskjölds insatser och FN-truppen på 60-talet. Sverige har därefter deltagit i samtliga fredsfrämjande insatser i DR Kongo. Sverige deltar också i EU:s civila insatser till stöd för uppbyggnad av den kongolesiska polisen och säkerhetssektorreform. Biståndet till DR Kongo, som dubblerats under de två senaste åren, är inriktat på stöd till humanitära insatser och demokrati-, och utvecklingsinsatser.
onsdag 19 november 2008
Hej igen!
Vi har märkt att vi har fått en del feedback från folk vilket vi tycker är grymt kul och är en stor uppmuntran för oss som håller på. Att veta att vi inte är de enda som bryr oss får oss att brinna mer för detta. Så vi kan bara tacka för de som har skickat kommentarer och de lärare som uppmuntrat oss i skolan...
tisdag 18 november 2008
Insändare
Idag har vi tagit ett steg närmre för att hjälpa Kongo-Kinshasa. Vi har skrivit en insändare och skickat den till metro, Dn och SvD. Vi får hålla tummarna för att den kommer med.
Här är insändaren:
Vad händer med Kongo?
Hur många har lagt märke till de artiklarna där det står om Kongo-Kinshasa i tidningarna de senaste veckorna? Hur många vet vad det egentligen handlar om? Enligt mig så har folk hört att det pågår strider men fattar inte hur stora och blodiga dessa strider är. Under mer än ett decennium har det pågått strider i dessa områden och utan några större uppehåll. Under en tre månaders period i Rwanda år 1994 dog över en miljon människor på bekostnad av strider mellan Tutsierna och Hutuerna. Dessa strider fortsätter än idag fast i Kongo-Kinshasa, men reagerar omvärlden tillräckligt? Vad kan vi här i västvärlden göra för att hjälpa till? Om det skulle ske något liknade i Sverige skulle vi förvänta oss FN-styrkor på direkten som gör allt för att skapa fred så varför kan vi inte låta dessa människor förvänta sig det också? Krisen har gjort att 100 000 har tvingats på flykt i huvudregionen Goma och 60 000 barn tvingats fly från sina hem . Varför kan inte vi här i Sverige och västvärlden tillsammans hjälpas åt att hjälpa Kong-Kinshasa? Varför kan inte vi försöka få världen att reagera på vad som egentligen pågår där nere? Låt oss hjälpas åt att stoppa våldet nu!
Här är insändaren:
Vad händer med Kongo?
Hur många har lagt märke till de artiklarna där det står om Kongo-Kinshasa i tidningarna de senaste veckorna? Hur många vet vad det egentligen handlar om? Enligt mig så har folk hört att det pågår strider men fattar inte hur stora och blodiga dessa strider är. Under mer än ett decennium har det pågått strider i dessa områden och utan några större uppehåll. Under en tre månaders period i Rwanda år 1994 dog över en miljon människor på bekostnad av strider mellan Tutsierna och Hutuerna. Dessa strider fortsätter än idag fast i Kongo-Kinshasa, men reagerar omvärlden tillräckligt? Vad kan vi här i västvärlden göra för att hjälpa till? Om det skulle ske något liknade i Sverige skulle vi förvänta oss FN-styrkor på direkten som gör allt för att skapa fred så varför kan vi inte låta dessa människor förvänta sig det också? Krisen har gjort att 100 000 har tvingats på flykt i huvudregionen Goma och 60 000 barn tvingats fly från sina hem . Varför kan inte vi här i Sverige och västvärlden tillsammans hjälpas åt att hjälpa Kong-Kinshasa? Varför kan inte vi försöka få världen att reagera på vad som egentligen pågår där nere? Låt oss hjälpas åt att stoppa våldet nu!
måndag 17 november 2008
Dödligast i världen år 2004
År 2004 erkändes Kongo-Kinshasakonflikten som den dödligaste i världen. Vid den tiden hade 3,8 miljoner människor dött. Trots det så satte vi inte stopp för det.
"'På sex år har världen förlorat en befolkning som motsvarar hela Irland eller staden Los Angeles. Hur många oskyldiga kongoleser ska dö innan världen börjar bry sig?' säger Richard Brennan."
[International Rescue Committee]
Detta är år 2008 - ytterligare 2 miljoner har dött, och fler än 250 000 människor har tvingats fly från sina hem.
Vi visste redan år 2004 att detta var allvarligt. Vi har blundat i mer än 4 år, och vi har ännu inte stoppat våldet.
När det är dags? Det är dags nu.
"'På sex år har världen förlorat en befolkning som motsvarar hela Irland eller staden Los Angeles. Hur många oskyldiga kongoleser ska dö innan världen börjar bry sig?' säger Richard Brennan."
[International Rescue Committee]
Detta är år 2008 - ytterligare 2 miljoner har dött, och fler än 250 000 människor har tvingats fly från sina hem.
Vi visste redan år 2004 att detta var allvarligt. Vi har blundat i mer än 4 år, och vi har ännu inte stoppat våldet.
När det är dags? Det är dags nu.
fredag 14 november 2008
ÖSTRA KONGO
Konflikten kom att till stor del utspela sig i den östra delen av Kongo och handla om vem som hade rätt till makten i området. Men att just detta området drabbades är knappast någon tillfällighet. Dels beror det på de långvariga spänningarna mellan hutu och tutsi, men också grupperna hema och lendu, som har gjort främst det östra Kongo till en orolig zon under lång tid. Området har också påverkats mycket av de gränsande ländernas etniska konflikter. Konflikten är i grund och botten ännu en maktkamp mellan olika etniska grupper i området. Men den viktigaste anledningen av de alla är att området är mycket mineralrikt och döljer stora rikedomar. Detta var naturligtvis något som lockade de sedan indragna länderna till att medverka i konflikten, eftersom de kunde få del av mineralerna. De inblandade länderna motiverade ofta ingripandet med att deras egna befolkningar behövde skyddas från diverse miliser och rebellgrupper (Angola och Namibia som kom till Kabilas stöd pekade t ex på upprorsgruppen UNITA som höll till i södra Kongo-Kinshasa), men deras intresse kan alltså ifrågasättas. Under Andra Kongokriget har också naturresurserna i Kongo-Kinshasa exploaterats enormt och flera företag försöker driva på konflikten för att fortsatt kunna få tillgång på mineralerna. Den mineral som är mest eftertraktad och vars efterfrågan har ökat de senaste åren är Tantal, som bland annat återfinns i våra mobiltelefoner. Företagen som vi kommer i kontakt med kan använda tantal från Kongo, men de påpekar att de inte kan kontrollera var det kommer ifrån.
BAKGRUNDEN AV DET HELA
krisen som finns i Kongo går tillbaka till det så kallade Andra Kongokriget mellan 1998-2003:
Andra Kongokriget, en av de blodigaste konflikterna i världen sedan andra världskriget, huvudsakligen utspelat i Kongo-Kinshasa.
I konflikten deltog nio afrikanska stater och omkring tjugo olika väpnade grupper. Man har uppskattat att bortåt fyra miljoner människor dog, huvudsakligen beroende på svält och sjukdomar förorsakade av detta krig som även kallats för Afrikas första världskrig. Miljoner flyktingar tvingades även lämna sina hem och söka asyl i grannländerna.
slutet av juli 1998 skickade Kabila ut de rwandiska trupper som hjälpt honom till makten. Detta skapade oro bland Rwandas tutsidominerade regering och banyamulengefolket i östra Kongo. Den 2 augusti 1998 gjorde banyamulengesoldater i staden Goma myteri mot Kabila. Med stöd av Rwanda bildade man en välbeväpnad rebellgrupp, Samling för kongolesisk demokrati (RCD), med bas i Goma i Kivuregionen. Rwandas regering hävdade att delar av östra Kongo historiskt tillhört Rwanda och att Kabila planerade ett folkmord på deras fränder i Kivuregionen. En del av anklagelserna var grundade på Rwandas missnöje med hur Kabila hanterade interahamwemilisen och hur de fortfarande gjorde räder mot Rwandas civilbefolkning, de beskyllde honom för att till och med stöda milisen. Påståendena var inte helt ogrundade då Kabila hade fört en korrupt och tutsifientlig politik, kanske också på grund av det slöt flera olika grupper upp till upproret. RCD tog snabbt tog kontroll över städerna Bukavu och Uvira i denna region och rwandesiska styrkor ockuperade, med stöd av Uganda och Burundi, samtidigt en del av nordöstra Kongo. Även Uganda backade upp rebellerna genom sina egna ombud i Kongos befrielserörelse (MLC).
Den hotade president Kabila sökte då stöd hos hutumilisen i östra Kongo och började hetsa den allmänna opinionen mot tutsifolket med ett flertal offentliga lynchningar som följd på Kinshasas gator. Men mer behövdes och Kabila fann sitt stöd hos José Eduardo dos Santos,Angolas president, Robert Mugabe, Zimbabwes president och Sam Nujoma, Namibias president, som hjälpte presidenten med vapen och trupper.
Andra Kongokriget, en av de blodigaste konflikterna i världen sedan andra världskriget, huvudsakligen utspelat i Kongo-Kinshasa.
I konflikten deltog nio afrikanska stater och omkring tjugo olika väpnade grupper. Man har uppskattat att bortåt fyra miljoner människor dog, huvudsakligen beroende på svält och sjukdomar förorsakade av detta krig som även kallats för Afrikas första världskrig. Miljoner flyktingar tvingades även lämna sina hem och söka asyl i grannländerna.
slutet av juli 1998 skickade Kabila ut de rwandiska trupper som hjälpt honom till makten. Detta skapade oro bland Rwandas tutsidominerade regering och banyamulengefolket i östra Kongo. Den 2 augusti 1998 gjorde banyamulengesoldater i staden Goma myteri mot Kabila. Med stöd av Rwanda bildade man en välbeväpnad rebellgrupp, Samling för kongolesisk demokrati (RCD), med bas i Goma i Kivuregionen. Rwandas regering hävdade att delar av östra Kongo historiskt tillhört Rwanda och att Kabila planerade ett folkmord på deras fränder i Kivuregionen. En del av anklagelserna var grundade på Rwandas missnöje med hur Kabila hanterade interahamwemilisen och hur de fortfarande gjorde räder mot Rwandas civilbefolkning, de beskyllde honom för att till och med stöda milisen. Påståendena var inte helt ogrundade då Kabila hade fört en korrupt och tutsifientlig politik, kanske också på grund av det slöt flera olika grupper upp till upproret. RCD tog snabbt tog kontroll över städerna Bukavu och Uvira i denna region och rwandesiska styrkor ockuperade, med stöd av Uganda och Burundi, samtidigt en del av nordöstra Kongo. Även Uganda backade upp rebellerna genom sina egna ombud i Kongos befrielserörelse (MLC).
Den hotade president Kabila sökte då stöd hos hutumilisen i östra Kongo och började hetsa den allmänna opinionen mot tutsifolket med ett flertal offentliga lynchningar som följd på Kinshasas gator. Men mer behövdes och Kabila fann sitt stöd hos José Eduardo dos Santos,Angolas president, Robert Mugabe, Zimbabwes president och Sam Nujoma, Namibias president, som hjälpte presidenten med vapen och trupper.
LAURENT NKUNDA- REBELLEDAREN
Laurent Nkunda, även känd som Nkundabatware, född 2 februari 1967 i Norra Kivu-provinsen, är ledare för rebellgruppen CNDP i östra Kongo-Kinshasa och efterlyst av Internationella brottmålsdomstolen (ICC) sedan september 2005.
1998 anslöt han sig till Samling för kongolesisk demokrati-Goma (RCD-Goma). Han fick militär träning i Rwanda och utsågs till befälhavare för RCD-Gomas sjunde brigad. Deltog i Andra Kongokriget.
Nkunda erkänner inte 2003 års fredsavtal och vid krigsslutet drog han sig tillbaka till skogarna runt Masisi i Norra Kivuprovinsen, tillsammans med två armébrigader som vägrat inlemma sig i den nya nationella armén.
Senare har han också förklarat att centralregeringen i Kinshasa är korrupt och inkompetent och måste avsättas. 2006 bildade Nkunda motståndsrörelsen CNDP.
CNDP
Le Congrès national pour la défence du peuple (CNDP) är en rebellgrupp bestående av banyamulenge-soldater i östra Kongo-Kinshasa.
CNDP bildades den 25 juli 2006 och har allt sedan dess letts av Laurent Nkunda.
I slutet av oktober 2008 intog man provinshuvudstaden Goma och har därefter varit inblandad i strider med den lokala mai-mai-milisen, som stöder den kongolesiska regeringen.
1998 anslöt han sig till Samling för kongolesisk demokrati-Goma (RCD-Goma). Han fick militär träning i Rwanda och utsågs till befälhavare för RCD-Gomas sjunde brigad. Deltog i Andra Kongokriget.
Nkunda erkänner inte 2003 års fredsavtal och vid krigsslutet drog han sig tillbaka till skogarna runt Masisi i Norra Kivuprovinsen, tillsammans med två armébrigader som vägrat inlemma sig i den nya nationella armén.
Senare har han också förklarat att centralregeringen i Kinshasa är korrupt och inkompetent och måste avsättas. 2006 bildade Nkunda motståndsrörelsen CNDP.
CNDP
Le Congrès national pour la défence du peuple (CNDP) är en rebellgrupp bestående av banyamulenge-soldater i östra Kongo-Kinshasa.
CNDP bildades den 25 juli 2006 och har allt sedan dess letts av Laurent Nkunda.
I slutet av oktober 2008 intog man provinshuvudstaden Goma och har därefter varit inblandad i strider med den lokala mai-mai-milisen, som stöder den kongolesiska regeringen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)